Arkivguiden   >   Båhus Arkivguide   >   Historia och indelning   >

GÅRDSHISTORIA
Gårdar och bruk

INNEHÅLL

Namngård, jordeboksgård och bruk

Gårdsnamn i olika källor

Ortnamnsarkivet
Namngård, jordeboksgård och bruk
I jordeboken noteras ofta flera bönder under varje gård. I lagfartsprotokollet uppges att en bonde köpt en del av en gård, trots att han köpt ett helt jordbruk. I husförhörs- och mantalslängderna finns flera bönder med familjer under samma gårdsnamn.

För den oinvigde kan detta närmast se ut som om bönderna tillhör en storfamilj på samma jordbruk - men i verkligheten är de självständiga bönder på var sitt bruk. Förklaringen är att med gård avses i dessa sammanhang inte det vi i dagligt tal kallar en gård, d.v.s. ett enskilt jordbruk, utan en kameral/administrativ enhet som oftast omfattar flera enskilda bruk.

Man måste också göra skillnad mellan jordeboksgård och namngård. En jordeboksgård (eller hemman, som det vanligen kallas i Sverige) består av ett eller flera bruk (med var sin bonde) som uppträder under en gemensam rubrik i jordeboken, och en namngård (eller by, som är den vanliga svenska benämningen) består av en eller flera angränsande jordeboksgårdar med samma huvudnamn. (De svenska begreppen hemman och by är dock olämpliga att använda om båhuslänska förhållanden; se nedan.)

Men varför finns då denna skillnad mellan gård och bruk? Förklaringen finner vi i jordeboken, vars indelning följs också i andra sammanhang.

Att gårdar delats vid arvskiften eller av andra orsaker har naturligtvis förekommit både i äldre och nyare tid, men om de olika delarna har upptagits i jordeboken som egna gårdar beror oftast på när delningen har skett. Orsaken till att vissa delningar resulterat i en uppdelning i självständiga jordeboksgårdar och andra inte, är helt enkelt att jordeboken är en mycket konservativ inrättning; de gårdar som en gång upptogs i de äldsta jordeböckerna har, med få undantag, förblivit oförändrade i senare jordeböcker.

När en namngård består av flera jordeboksgårdar, så har delningen ägt rum innan de äldsta jordeböckerna upprättades på 1500-talet; senare delningar har bara noterats som bruk/bönder under de olika jordeboksgårdarna. I stort sett är de enda undantagen från detta när gårdar efter en delning/avstyckning uppträder under ett nytt eget namn, eller när delarna har olika jordnatur och därför noteras på olika ställen i jordeboken.

Några exempel:
· Svenneby i socknen med samma namn var sannolikt en gång bara en gård. Vid ett eller flera tillfällen har gården delats och i jordeböckerna ser vi att Svenneby består av Nordgarden, Mellomgarden och Storegarden. (Nej, ringen över å har inte fallit bort; det heter gard i Båhuslän.) Denna uppdelning har alltså ägt rum innan den första jordeboken upprättades. De enskilda gårdarna namnges dock inte i jordeboken förrän 1697; dessförinnan står det bara Svenneby på alla tre (eller mer korrekt Svenneby på den första och ibidem, "på samma ställe", på de övriga).

Efter att dessa tre gårdar uppstått har delningen fortsatt så att Storegarden kom att bestå av fyra bruk med var sin bonde, och Nordgarden och Mellomgarden av vardera två. Dessa senare delningar har däremot inte inneburit någon uppdelning av gårdarna i jordeboken, där återfinns fortfarande bara Nordgarden, Mellomgarden och Storegarden; dock anges det under var och en av gårdarna hur många bruk/bönder de har.

Eftersom dessa gårdar alla har samma huvudnamn så utgör de tillsammans en namngård. Namngården Svenneby består alltså av de tre jordeboksgårdarna Svenneby Nordgard, Svenneby Mellomgard och Svenneby Storegard, som tillsammans har åtta bruk.

· En annan gård i Svenneby socken är Ytterby. Gården har fyra bruk, men är inte uppdelad i jordeboken. Namngården Ytterby består alltså av bara en jordeboksgård, som har fyra bruk.
Det som här kallas namngård, kallas i Ortnamnsarkivets böcker och oftast även i andra forskningssammanhang för "by" om den består av mer än en jordeboksgård (t.ex. Svenneby). En namngård som inte är uppdelad i flera jordeboksgårdar (t.ex. Ytterby) är då en "ensamgård". Det svenska begreppet "by" är dock mindre lyckat att använda i det här sammanhanget, av flera skäl:
· Det framgår inte av jordeböckerna om "byn" är tegskiftad (d.v.s. om de enskilda gårdarna har andelar i "byns" åkrar) eller åtminstone har de enskilda gårdarnas åkrar samlade intill varandra; inte heller framgår om "byns" gårdar har gemensamma ängar och beteshagar.

Detta kan dessutom variera från "by" till "by"; i vissa fall är detta genomfört över hela namngården, i andra fall inom var och en av jordeboksgårdarna för sig eller inom grupper av jordeboksgårdar, och i en del fall inte alls.

· Om byggnaderna ligger samlade kan variera på samma sätt.
Dessa båda kännetecken på en by kan dessutom lika gärna uppträda där en "ensamgård" är uppdelad i flera bruk eller där två "ensamgårdar" har ägorna samlade. Det finns också stora "byar" som har de ingående jordeboksgårdarna samlade i grupper som visserligen gränsar till varandra, men i praktiken utgör var sin by. (Här avses inte de fall där två eller flera gårdar med samma namn uppträder på olika håll i samma socken; se nedan.)

Slutligen fanns det inte någon storleksgräns för när en gård skulle delas upp i flera jordeboksgårdar; en "ensamgård" kan vara lika stor eller t.o.m. större än en "by" (räknat i mantal eller de gamla enheterna öresbol och tunnor; se Jordnatur och gårdsstorlek) och bestå av lika många eller fler bruk.

Begreppet by bör därför reserveras för de tillfällen där ovanstående kriterier (samlade ägor och byggnader) uppfylls, d.v.s. när gårdarna/bruken i praktiken utgör en by, oavsett om den ursprungliga gården hade råkat delas eller icke innan de äldsta jordeböckerna upprättades. Därför används här i stället det norska begreppet namngård.

Det finns många fall där gårdar ligger på olika håll i en socken, men ändå har samma namn. Även i dessa fall kallas de i Ortnamnsarkivets böcker för "byar", trots att de inte har något mer än namnet gemensamt; dock anges det då (åtminstone i de flesta fall) att det rör sig om skilda bebyggelser. I Båhus Arkivguide förtecknas dessa gårdar självklart som skilda namngårdar.

Begreppet jordeboksgård (no. matrikkelgard) används här i stället för det vanliga svenska hemman eller jordebokshemman. Orsaken är att "hemman" i Båhuslän ursprungligen inte betydde gård, utan användes om jordlägenheter eller liknande. (Dock används "hemmansägare" i modern tid även i Båhuslän med den vanliga betydelsen "gårdsägare".)

Slutligen används begreppet bruk om det vi i dagligt tal kallar för gård, alltså ett enskilt jordbruk.
Gårdsnamn i olika källor
I husförhörs- och mantalslängder återfinns de enskilda hushållen oftast under jordeboksgårdens namn (t.ex. Svenneby Nordgard), medan man får räkna med att det i domböcker och andra handlingar i många fall bara anges huvudnamnet (t.ex. Svenneby).
Ortnamnsarkivet
Dialekt-, Ortnamns- och Folkminnesarkivet i Göteborg (DAG). Ortnamnsarkivets böcker: Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, som utges med en del (i några fall två delar) per härad.
Om Båhus Arkivguide
© Jörgen Tollesson     ·     Epost