Arkivguiden   >   Båhus Arkivguide   >   Historia och indelning   >

ORTNAMN
Stavning i Båhus Arkivguide

INNEHÅLL

Försvenskning och förvanskning

Stavning
Försvenskning och förvanskning
I diverse historieböcker sägs att Båhuslän så lätt försvenskades direkt efter erövringen. Men att kunna traggla sig igenom den svenska katekesen under prästens övervakning är emellertid inte detsamma som att vara "försvenskad". Sanningen är att det norska Båhuslän inte har försvenskats förrän de sista årtiondena med hjälp av stockholmsk TV och radio. Påståendena om Båhusläns snabba försvenskning är m.a.o. en myt!

Men många är de båhuslänska ortnamn (no. stadnamn/stedsnavn) som försvenskats/förvanskats tidigt av den nya överheten.

Visst har den genuina dialekten förändrats helt naturligt genom århundradena (även innan folk började att tala "korrekt" som i TV), och detta förändrade uttal påverkar självklart ordens stavning - också ortnamnen. Men när ett namns officiella stavning inte har något gemensamt med vare sig den ursprungliga betydelsen eller det genuina lokala uttalet, så är det inget annat än en ren förvanskning.

I stället för sådana förvanskade officiella namn används i Båhus Arkivguide en stavning som ligger så nära det ursprungliga namnet som möjligt med hänsyn till den naturliga förändringen av det lokala uttalet. Vid stavning av enskilda element som ingår i ett namn användas den svenska stavningen om det icke påverkar uttalet (se närmare under Stavning nedan).

Se också avsnittet Fastställande av korrekta ortnamn i Båhuslän på sidan Ortnamn - Korrekta och förvanskade ortnamn.
Stavning
Grundregeln är som sagt att svensk stavning används om det icke påverkar uttalet. Följande undantag från svensk stavning gäller för enskilda bokstäver och bokstavskombinationer:

a/å: Gård heter gard i Båhuslän, och lång och tånge uttalas 'lang' och 'tange'. De officiella namnen har naturligtvis svensk stavning, alltså med å, men i Båhus Arkivguide används den norska stavningen med a, för att anpassa stavningen till det lokala uttalet. Detsamma gäller också Stangenäs/Stångenäs.

e/ejg: I många norska dialekter är diftongen ei fortfarande levande. Ei uttalas 'ej' - absolut inte 'aj' som i tyska (jämför uttalet av Leif); i Båhuslän har det dock slipats ned till 'e'. I den officiella svenska (!) stavningen av några båhuslänska ortnamn har emellertid den gamla norska diftongen levt kvar, dock i bisart förvanskad form: "Ejgde" och "Ejgst". Det genuina lokala uttalet är dock 'ede' och 'est', och Ede och Est är också stavningen i Båhus Arkivguide.

ede/ee: Hede är ett vanligt ortnamn i Båhuslän. Uttalet är numera genomgående 'he'; såväl bokstaven d som det sista e:et har alltså fallit bort i uttalet. Stavningarna är emellertid oftast Hede eller Hee. Den sistnämnda stavningen är märklig. Varför behålla det sista stumma e:et när det lika stumma d:et har fallit bort? Alternativen borde rimligen vara att behålla den gamla stavningen Hede eller helt anpassa stavningen till uttalet, alltså He. Eftersom den gamla stavningen Hede fortfarande är vanligt förekommande stavas alla Hede/Hee på det viset i Båhus Arkivguide; He kan dock förekomma i sammansättningar, som t.ex. Hekollen. En parallell till Hede/Hee är sockennamnet Skede/Skee (där alltså bara ett e uttalas i genuint mål).

hv/v: Namn som i äldre tider stavades med hv har fått stavningen moderniserad till v där uttalet också är 'v'. Men där denna gamla stavning i genuin dialekt uttalas som 'engelskt w' så har den gamla stavningen behållits, t.ex. Hvena. (Det är f.ö. bara i svenska som hv är gammalstavning, i norska används den ännu [i bokmål]).

o/u/å: Holt är den norska motsvarigheten till det svenska hult, och detsamma gäller kolle/kulle. I en del officiella namn har holt/kolle försvenskats till hult/kulle, medan andra förvanskats till det totalt meningslösa "hålt"/"kålle" som varken är svenska eller norska. I Båhus Arkivguide används dock genomgående stavningen holt/kolle. Också i andra fall används o i stället för den officiella förvanskade formen med å, t.ex. Tosteröd.

oug/og/ov: Den norska diftongen au (som uttalas 'äu' - absolut inte 'au' som i svenska/tyska) har i Båhuslän i vissa fall (precis som i en del andra norska dialekter) utvecklats till ö, men haug (sv. hög), som ingår i många ortnamn uttalas (utom längst i söder) 'how'. (Bokstaven g uttalas efter vokal vanligtvis som 'engelskt w' i Båhuslän.) I dessa fall används den förr vanliga stavningen houg i Båhus Arkivguide, t.ex. Houga (officiellt Hoga); detsamma gäller i vissa fall namn som officiellt stavas med ov men uttalas 'ow', t.ex. Gulloug (officiellt Gullov).

u/o: Det svenska bro och det norska bru uttalas olika, vilket betyder att stavningen bru används för att anpassa stavningen till det lokala uttalet; detsamma gäller t.ex. bo/bu. På Hisingen är uttalet dock 'bro', vilket då också blir stavningen i Båhus Arkivguide; detsamma gäller 'bo' i betydelsen 'boning' eller 'inbyggare', men däremot 'bu' i betydelsen 'bod'.
Om Båhus Arkivguide
© Jörgen Tollesson     ·     Epost