Arkivguiden   >   Båhus Arkivguide   >   Historia och indelning   >

LAG OCH RÄTT
Domstolar under den norska tiden

INNEHÅLL

Historik
· Lokala domstolar
· Regionala domstolar
· Nationella domstolar
· Nya tider
 

Arkiv
· Lokala arkiv
· Riksarkivet i Oslo
· Digitala bilder
Historik

Lokala domstolar


Hur länge de lokala bygdetingen funnits går inte att avgöra, men helt säkert åtminstone sedan vikingatiden. De var inte bara domstolar; där avgjordes många olika saker som rörde livet i bygden. Tingen fungerade som en kombination av tingsrätt och kommunalstämma (för att använda moderna begrepp). De lokala tingen var allting, d.v.s. alla fria män hade rätt att närvara.

Hemtinget var det lokala tinget på landsbygden. Städerna hade, precis som i Sverige, egna domstolar; från slutet av 1200-talet fungerade byrådet som både adminstrativ och dömande myndighet, från 1607 kallat rådstugerätt i sin egenskap av domstol.

I äldre tider var det vanligt att en sak avgjordes genom att parterna utsåg hälften var av medlemmarna i en 6- eller 12-mannanämnd, domen, som efter att ha tagit del av bevisningen avkunnade sin dom, vilket inte behövde ske på tinget.

Betrodda män i bygden utsågs också till lagrättemän, vilket innebar att de svor en ed inför lagmannen och därefter kunde utföra olika rättsliga uppdrag, t.ex. vid syner och arvskiften eller som vittnen vid jordköp och andra viktiga avtal. Det var också bland lagrättemännen som bygdens sändebud till högre ting brukade utses, liksom dess representanter vid möten och förhandlingar med överheten i stat och kyrka.

Ordningen med nämnder i enskilda saker kom genom en reform 1590 att omvandlas till ett system med lagrättemän som en fast och dömande nämnd, kallad lagrätten, vid själva tinget. Samtidigt blev de lokala bygdetingen formellt första instans i en ny statlig domstolsorganisation.

Året efter infördes en tjänst som sorenskrivare (ursprungligen svorenskrivare, en edsvuren skrivare) vid hemtingen, men hans ämbetsdistrikt motsvarade ofta fögderiet och omfattade därmed flera tingslag. Först var hans uppdrag bara att vara just skrivare, men han fick allt fler uppgifter, och från 1632 var sorenskrivaren också meddomare till lagrätten.

Såväl bygdeting som byråd hade från 1200-talet också uppgifter inom den statliga förvaltningen, något som ökade med tiden, framför allt under 1500- och 1600-talen.

Regionala domstolar


Förutom de lokala bygdetingen fanns i äldre tider också fylkesting, som var ting för gamla landskap eller fylken. Inom det nuvarande Båhuslän hölls ting för Ranrike på Hornbore tingsplats söder om nuvarande Homborsund och för Älvesyssla på Båholmen (nuvarande Fästningsholmen vid Konghäll). Också Vättehärad längst i norr hade ett eget ting vid sidan av Ranrike.

Vid uppbyggnaden av den kungliga administrationen under 1200-talet fick dessa gamla fylkesting ingen roll i den formella domstolsordningen. Men det hände även därefter att fylkestingen under medeltiden samlades för att, som tidigare, godkänna kungliga beslut om t.ex. nya skatter.

Norge hade i äldre tid (åtminstone sedan slutet av vikingatiden) fyra stora regionala lagtingsområden (av historiker i dag ofta kallade lagdömen), som vart och ett omfattade flera gamla fylken. Lagtingen hade egna landskapslagar innan Norge fick en rikslagstiftning genom Magnus Lagabötes landslag 1274. Till dessa lagting sände de olika bygderna ombud, till skillnad från de lokala bygdetingens möten som var allting.

Ett av dessa lagting var Borgartingslag, som omfattade Viken, d.v.s. det nuvarande Båhuslän och bygderna runt Oslofjorden. Dess ting hölls vid Borg (nuvarande Sarpsborg i Östfold).

På 1200-talet delades Borgartingslag i mindre områden med var sitt lagting (eller lagmansting), men även därefter hände det vid vissa tillfällen att gemensamma ting hölls för hela eller större delen av det gamla Borgartingslag. Det nuvarande Båhuslän kom efter delningen att utgöra Vikens lagting.

Domare vid lagtinget var lagmannen. I äldre tid var lagmannens uppgift att upplysa tinget om vad lagen sade i de olika saker som tinget skulle ta ställning till. Senare förändrades lagmannens roll stegvis, och senast under 1200-talet hade han blivit en av kungen utnämnd domare.

Vid domstolsreformerna omkring år 1600 (se också under Lokala domstolar ovan) blev lagtinget formellt andra instans i den nya statliga domstolsordningen, dit de lokala tingens domar kunde överklagas. Vid detta nya lag(mans)ting dömde lagmannen tillsammans med lagrätten (lagrättemän från de lokala tingen).

Nationella domstolar


Högsta domsmyndigheten i riket hade kungen. Ofta utövade han den tillsammans med riksrådet vid s.k. rättarting.

Norge förlorade 1536 sin ställning som ett rike i union med Danmark och blev en provins i det danska riket. Året efter avskaffades det norska riksrådet, och det danska riksrådets makt utsträcktes till Norge.

Efter det blev det vanligt att kungen gav medlemmar av det danska riksrådet fullmakt att på plats i Norge dels förhandla med norska representanter i viktiga frågor, dels döma i norska saker. En sådan sammankomst med danska riksrådsmedlemmar i Norge brukar kallas för herredag, och dess funktion som domstol för rättarting. Men dessa rättarting i Norge var underordnade rättartingen i Köpenhamn, där hela det danska riksrådet deltog.

Under 1500-talet fanns också vad som av historiker i dag brukar kallas överlagting. Det fanns två överlagting, ett för det sunnanfjällske Norge (med säte i Oslo och omfattande Östlandet, dit Båhuslän hör) och ett för det nordanfjällske Norge (med säte i Bergen och omfattande Vestlandet och Tröndelag).

Vilka som dömde i överlagtingen varierade under olika tidsperioder, men lagmännen (från respektive landsdels lagting) var med hela tiden från överlagtingens inrättande, och kom så småningom att utgöra de enda domarna.

Överlagtingen försvann i samband med de tidigare nämnda domstolsreformerna som genomfördes runt år 1600.

Nya tider


En del av ovanstående domstolsorganisation ändrades, liksom mycket annat inom förvaltning och riksstyrelse, under åren efter det kungliga enväldets införande i Danmark-Norge 1660. T.ex. blev sorenskrivaren ensam domare vid de lokala bygdetingen, utom i vissa typer av mål där lagrättemännen fortfarande deltog i besluten.

Ingen av dessa ändringar berörde dock Båhuslän, som 1658 införlivats med Sverige. Tvärtom bestod den gamla ordningen under ytterligare några årtionden i det "svenska" Båhuslän, eftersom provinsen, enligt fredsavtalet i Roskilde, fick behålla sina gamla norska lagar.

Men i början av 1680-talet, efter Gyldenlövefejden, infördes svensk lag, och därmed också svensk rättegångsordning, i Båhuslän. Detta innebar bl.a. att de lokala domstolarna kom att kallas häradsrätt på landsbygden och rådhusrätt i städerna, och att lagrättemännen blev nämndemän.
Arkiv

Lokala arkiv


Genom en kunglig förordning blev det 1633 bestämt att det vid underrätterna skulle föras tingböcker (alltså vad som i Sverige kallas domböcker). På vissa håll i Norge finns det tingböcker som är äldre än så, men i de flesta fall är det först från 1600-talets sista årtionden som det finns sammanhängande serier av bevarade tingböcker.

I de båhuslänska arkiven från de lokala domstolarna, alltså häradsrätter på landsbygden och rådhusrätter i städerna, finns det inga bevarade domböcker från tiden före 1658 - med ett undantag: Konghälls "bys bok" för åren 1615-1651. Det finns dock domböcker, såväl original i de lokala arkiven som renovationer (kopior) i hovrätten, för de första årtiondena efter den svenska erövringen 1658, när man fortsatt dömde efter norsk lag.

För lagmansrätten gäller detsamma som för de lokala rätterna, alltså inga domböcker före 1658, men för tiden med norsk lag därefter (dock bara hovrättsrenovationer).

Se länkar till respektive arkiv under Skeppredor och städer samt Lagmansrätt och hovrätt.

Riksarkivet i Oslo


Herredagen 1539-1664 (Kongens Retterting)
Serie: Rettsprotokoller

Digitala bilder


Digitalarkivet (Arkivverket)
Original:
Herredagen 1539-1664 (Kongens Retterting)
Tryckta avskrifter:
Norske Herredags-Dombøger
· 1578, 1580, 1585, 1599, 1604, 1607, 1610
· 1616

Nasjonalbiblioteket
Tryckta avskrifter:
Norske Herredags-Dombøger
· 1578
· 1580
· 1585
· 1597
· 1599
· 1604 [NIP]
· 1613
· 1619
· 1622 [NIP]
· 1623
· 1625, 1628, 1631 [NIP]
· 1634, 1637, 1641, 1646 [NIP]
· 1652, 1656, 1661, 1664 [NIP]
· 1661 [NIP]
· Tillegg 1 [NIP]
· Tillegg 2 [NIP]
· Navneregister 1578-1604 [NIP]
· Navneregister 1625-1646 [NIP]
· Navneregister 1652-1664 [NIP]
· Sakregister/Lovregister [NIP]

NIP = Norskt IP-nummer krävs för att kunna läsa boken
Om Båhus Arkivguide
© Jörgen Tollesson     ·     Epost