Arkivguiden   >   Båhus Arkivguide   >   Historia och indelning   >

BRANDEN I KVILLE PRÄSTGÅRD 1904

"Kville Prestgårds bostadshus nedbrunnet. Ej uthusen. Ingen innebränd. Åtskilliga nu använda församlingsböcker jämte kyrkosilfret räddades. Arkivskåpen uppbrunna. Elden uppkom i förstugan på Östra sidan icke genom eldstad."
Ovanstående telegram, undertecknat av kyrkoherde C. A. Uddgren, anlände till domkapitlet i Göteborg den 20 februari 1904.

"Arkivskåpen uppbrunna." Ja, det är alla släktforskare med rötterna i Kville, Bottna och Svenneby socknar smärtsamt medvetna om.

Men telegrammet säger ju att "åtskilliga nu använda församlingsböcker räddades"? Nja, Kvilles då aktuella församlingsbok (fr.o.m. 1895) var i fyra delar, medan Bottnas och Svennebys var i en del vardera. Alla utom den sistnämnda räddades - och med lite god vilja kan möjligen fem av sex volymer sägas vara "åtskilliga"; allting är ju relativt.

Av övriga aktuella volymer (alltså fr.o.m. 1895) klarade sig en av de tre socknarnas flyttlängder (Bottna), två av tre födelseböcker (Kville och Bottna) och alla tre dödböckerna. Men telegrammets ord var väl ändå en något förskönande beskrivning med tanke på att inte bara alla övriga aktuella handlingar (inkl. bl.a. attester och protokoll) försvann i lågorna - utan framför allt för att också hela det gamla arkivet bokstavligt talat gick upp i rök, varigenom, för att citera Strömstads Tidning den 24/2, "församlingarna göra en oersättlig förlust".

Vad som däremot helt undkom branden var kyrkoböckerna i Fjällbacka kapellförsamling (bildad 1882), vilka förvarades i Fjällbacka.

I övrigt återstår nu från tiden före 1904 endast de utdrag som insänts till Statistiska Centralbyrån (SCB) sedan 1860; ur födelse-, vigsel- och dödböckerna varje år och ur husförhörslängderna vart tionde år.

I ett protokoll från kronolänsmannen C. O. Ahlenius förhör den 23 februari står bl.a. följande:
"Kyrkoherden Doktor C. A. Uddgren berättade att elden varsnats emellan kl. 3 och 4 på morgonen af tjenstepigorna hvilka hade sin sofplats i den intill köket belägna pigkammaren. En af pigorna kom in i sängkammaren och berättade att elden var lös i köksförstugan. Doktor Uddgren sprang genast ut utan att kläda sig och fann då östra gafveln av manhuset, der köksförstugan var belägen, i full låga, rusade upp på det i öfra våningen belägna expeditionsrummet och fattade genast de på ett bord liggande kyrkböcker hvilka han utbar till trappan, der de emottogs af andra personer. Tre gånger var han för detta ändamål inne på expeditionen. Derefter fjerde gången för att hemta plånbok i hvilken församlingens medel voro förvarade. Då han denna gång passerade dörren medtogs der hängande klädespersedlar. Elden rasade då omedelbart intill dörren, hvarför vidare besök å expeditionen voro omöjliga."
Även Kville poststation var inrymd i prästgården. Enligt tidningsnotiserna var det endast kontanter och en del värdebrev som poststationsföreståndarinnan, som också bodde i huset, lyckades rädda därifrån. Det var f.ö. hon som, enligt Bohusläningen den 23/2, bärgade kyrkosilvret, medan Strömstads Tidning gav äran för detta åt kyrkoherde Uddgren.

Tidningarna hade olika versioner av annat också. Enligt Strömstads Tidning var det tack vare "det jämförelsevis lugna vädret" som elden inte spreds sig till övriga byggnader. Bohusläningen talar däremot om "den kraftiga vinden" som "närde det lössläppta rasande elementet", så att man fick ge upp alla tankar på att kunna släcka elden i prästgården.

I fortsättningen på ovannämnda protokoll finns en annan förklaring till att uthusen klarade sig:
"Elden rasade nu i hela huset och alla åtgärder för släckning var från början otänkbara. Intet folk fanns tillstädes, men Doktor Uddgren höll vakt vid uthusen för att förhindra eldens spridning till dessa. Det iakttogs snart att ringa fara förelåg enär taken voro snöklädda o. gnistorna slocknade så snart de fallit derpå. Under tiden kom folk så småningom tillstädes men kunde intet uträtta."
Tidningarna spekulerade naturligtvis om orsaken till branden. Norra Bohuslän skrev t.ex. den 24/2 att det kan "med ganska stor visshet påstås att elden uppkommit genom en s.k. asklåda som förvarades i köksförstugan". Även Strömstads Tidning och Bohusläningen talar om utkastad aska som brandorsak.

Och så här säger länsmansprotokollet:
"Doktor Uddgren ansåg att elden uppkommit på det sätt att en af pigorna tvärt emot de förmaningar som gifvits till tjenarne tömt sot från köksspisen i en låda af trä, som fanns i köksförstugan, och att sotet i denna låda möjligen icke varit fritt från glöd som sedermera för[or]sakade branden."
Av domkapitlets protokoll den 22/3 1904 framgår att styrelsen för Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet beslutat att utbetala de 8.540 kronorna som prästgården var försäkrad för, "hvarifrån avginge för obetalade avgifter 24:23". Från dagens försäkringsbolag kan det vara svårt nog att få ersättning när premien är betald - men här var man alltså generösa nog att bara dra av de obetalda avgifterna från ersättningen...

Den 78-årige kyrkoherden lovprisades i tidningarna för den "sinnesnärvaro" samt "rådighet och rörlighet" han visade vid branden. Detta må vara förtjänt, men kunde han möjligen ha gjort något i ett tidigare skede för att förhindra brandens ödesdigra konsekvenser för kyrkoarkivet?

Som framgår av Uddgrens eget vittnesmål låg pastorsexpeditionen på översta våningen i prästgården. Men redan i protokollet från prostvisitationen 1882 kan man läsa följande:
"Beträffande arkivskåp anmärktes att det som finnes numera är för ändamålet otillräckligt, så att ytterligare arkivskåp måste anskaffas, varjämte visitator erinrade om stiftsstyrelsens föreskrift att dessa förvaringsställen för arkivet skola finnas i bottenvåningen."
I domkapitlets handlingar finner vi också uppgifter om att pastorsexpeditionerna ska ha säkra arkivrum enligt arkivstadgan från december 1900. Ett sådant hade pastorates församlingar också, enligt tidningsuppgifter, gemensamt beslutat att bygga, men det beslutet togs först några veckor före branden och hade ännu inte hunnit att verkställas.

Landsarkivet i Vadstena, Sveriges första, startade sin verksamhet 1899. Till arkivets distrikt hörde bl.a. Göteborgs och Båhus län, fram till dess att Göteborgs landsarkiv inrättades 1911. Det tog ett tag innan man kom igång ordentligt i Vadstena, men åtminstone från november 1902 finns en instruktion från riksarkivarien om att handlingar äldre än 100 år ska överlämnas till landsarkivet.

Den "rådige" kyrkoherden C. A. Uddgren hade alltså haft 22 (!) år på sig att flytta ned arkivet till bottenvåningen, 3 år att bygga ett säkert arkivrum och ett drygt år att överlämna 16- och 1700-talshandlingarna till landsarkivet; allt enligt regler och instruktioner. Inget av detta var emellertid gjort. Försäkringspremien var inte ens betald.
Vilka gamla handlingar som gick förlorade i branden framgår av arkivförteckningen som upprättades vid biskopsvisitationen år 1891.

Källor


Göteborgs domkapitel (Landsarkivet):
AIa:128-130 - Protokoll 1904-1906
CIa:13 - Diarium 1904-1906

Kville kronolänsman (Landsarkivet):
Vol. 1 - Protokoll den 23 febr. 1904 med anledning av eldsvåda i Kville prästgård

Tidningar:
Bohusläningen den 23/2 1904
Norra Bohuslän den 24/2 1904
Strömstads Tidning den 24/2 1904
Om Båhus Arkivguide
© Jörgen Tollesson     ·     Epost